Pax Nordica 2007 – sammanfattning och egna funderingar

Självklart var jag och tittade på hela årets Pax Nordica 2007 vid Umeå Universitet. I år var det dessutom extra intressant då ämnet berörde organiserad brottslighet och dess påverkan på Sverige. Just organiserad brottslighet är något jag länge varit personligt intresserad av eftersom ”vanlig” brottslighet enligt min mening oftast till grund ligger i missbruk eller social utsatthet och kan således lättast lösas genom mer rättvis politik samt förebyggande åtgärder än ”tuffare tag” som brukar vara så populärt att förespråka eftersom det är så populistiskt.

Dock är ju organiserad brottslighet något helt annat, där finns en eller flera personer som gör ett medvetet val att utnyttja andra människor för egen vinning och i många fall göra detta med inblandning av våld eller hot om våld. Detta gör det mycket svårt att utreda och dels att få vittnen eller bevis att räcka till för åklagaren.

Samtliga talare fick ca 20 minuter på sig vilket gjorde att allt gick med en rasande fart dock var det en paneldebatt i slutet där vi åhörare fick chans att ställa frågor.

Jag tyckte alla talare höll en mycket hög nivå men det märktes på vissa talare att de var mycket stressade av tiden. En av de tuffare talarna var Helena Karlén från ECPAT Sverige som helt sonika drog över tiden för att kunna tala till punkt, ingen vågade eller valde att avbryta henne.

Organiserad Brottslighet som säkerhetshot – en översikt

Den första talaren var Fil. Dr. Niklas Swanström från Uppsala Universitet, han berättade kort och koncist om sambandet mellan organiserad brottslighet, korrumperade nationalstater och att denna typ av brottslighet först och främst är ett ekonomiskt problem och således bör angripas som ett sådant problem. Exempelvis nämnde han att ca 35% av Colombias parlamentariker själva är inblandade i grov kriminalitet samt annan mycket otrevligt statistik över hur mycket pengar denna ”verksamhet” omsätter årligen i världen. Siffran som nämndes var ett antagande mellan ca 500-1500 miljarder US dollar årligen och av detta ca 400 miljarder från enbart narkotika-handeln.
Detta kräver i sin tur en väldigt stor maskin där man kan tvätta dessa pengar så att de blir lagliga i staters ögon, detta var enligt honom samt IMF också en mycket stor marknad. Han belyste även att fungerande demokratiska stater måste tydligare stödja de s.k. failed-states med att bygga upp deras institutioner mm. Mycket intressant föreläsning och tyngden att just olika nivåer måste samarbeta tillsammans blev uppenbart eftersom problemet är så stort och komplext.

Europa som transitområde och marknad – vad gör EU?

Den andre talaren var Peter Bröms, Senior Analyst från Europol. Även här belystes vikten av den finansiella dimensionen i effektiv brottsbekämpning. Peter påpekade också vikten av att få in fler akademiker i arbetet kring denna typ av brottslighet eftersom den är så komplex. Europol arbetar mest med att stödja de nationella polismyndigheterna med underrättelser av olika slag. Man påpekar även starkt att införa proaktiv brottsbekämpning och inte att utreda brotten först efter att de begåtts när det gäller organiserad brottslighet. Lösningen till detta var underrättelselett arbete som den svenska polisen börjat införa bland annat. Europol hade även en modell som dom använde som var väldigt lyckad, den s.k ECIM-modellen (The European Criminal Intelligence Model). Han beskrev även Europols verksamhet som framtidsorienterad, holistisk och kvalitativ. En mycket intressant föreläsning om Europol som jag tror många svenskar inte ens är medvetna om att det existerar ett tappert försök till närmare samarbete mellan Europas länder på gott och ont. Peter hade tydligen studerat vid Umeå Universitet och sa att alla som vågar sig ut i världen borde söka jobb på Europol som han tyckte var en väldigt bra arbetsplats med goda möjligheter att utvecklas!

Öppna gränser – vad gör Sverige?

Den tredje föreläsningen var nog den minst ”akademiska” men i mina ögon en av de bästa eftersom talaren, Thord Modin, sektionschef för kriminalunderrättelsetjänsten (Rikskriminalpolisen), var väldigt personlig på gräns till politisk inkorrekt med en tydlig glimt i ögat. Och jag satt nog personbästa i användande av kommatecknet, säkerligen grammatiskt straffbart.
Nåväl, Thord talade om ordet ”trust”(förtroende) dvs att visst var det viktigt att utbyta information mellan olika institutioner och myndigheter i olika länder men oftast gjordes inte detta eftersom myndigheterna inte litar på varandra och i mindre mån de olika länderna. Exempelvis nämnde han att det mediakända s.k interpol inte direkt var populärt att utbyta känslig information med och det största argumentet för Europol och mot Interpol var just omfattningen i antalet medlemsländer. Interpol används tydligen mest för att sprida information om personer som efterlyst internationellt och inte till mycket annat.
Han diskuterade även pro-aktivt polisarbete kontra reaktivt polisarbete på ett sätt som tydde på stor personlig erfarenhet och ärlighet samt uppenbart en brinnande idealism även fast ”man sett hundratals lik” i sitt arbete och hur samhället ser ut när det inte fungerar.
Viktigt för oss studenter var att han belyste vikten av att få in akademiker i polisen och främst då till de civila-jobben inom poliskåren som experter, underrättelsepersoner/sambandsmän etc. Han uppmanade oss i publiken att sprida detta vidare. Så var inte rädda ni idealistiska studenter som är rädda för examens-dagen att kolla in jobb som finns inom svenska polisen för oss civila. Ryktet säger ju att polisen ska vara en hemskt seg organisation men enligt Thord har mycket förändrats de senare åren mot det bättre. När han sökte själv till polishögskolan var han nära att inte bli antagen för att han var för kort. Tydligen är det något som inte är lika viktigt nu och det blir man ju glad av att höra minst sagt. Nu är språk eller specialistkunskaper(i nåt akademiskt ämne) det som efterfrågas.

Här klämde de in en liten paus där jag hann få i mig lite kaffe för att anteckna vidare vad som sades. Det var även trevligt att tala snabbt med de som talat hittills, de flesta var dock som vanligt rädda för att gå fram och tala med dom när de stod där ensamma med sitt kaffe i nåt hörn. Men i sann Jimmy-anda så tvingade jag mig att gå fram och försöka låta mänsklig. Det gick tydligen ganska bra då jag fick en hel del informell information som är så dyrbar.

Konsekvenser för militära fredsbevarande operationer

Det fjärde framförandet var nog dagens mest ovanliga, det var en uniformsklädd herre från MUST(den svenska militära underrättelsetjänsten). Detta var något jag funderat på i många år, varför de inte var ute på universitet och diskuterade med studenter och forskare. Jag fick svaret på denna fråga senare när det var paneldiskussion. Tyvärr står inte herrens namn på programmet och jag antecknade det inte dumt nog men ska försöka fiska fram vad han hette om någon vill kontakta honom. Föreläsningen hans handlade mycket om hans tid i Kosovo och en mängd militära förkortningar (något de tydligen gillar som han skämtade om)på vad de gjorde där. Enligt honom var MUST:s primära uppgift att skydda och planlägga hot mot Svensk trupp i utlandet, i detta fall Kosovo. Ännu en gång låg vikten på samverkan, i Kosovo arbetade just MUST med andra underrättelsetjänster kring ”high-value targets” alltså efterlysta krigsherrar mm. Man försökte så gott det gick att samarbeta med FN-polisen på plats samt den lokala polisen.
Tydligen så för MUST var det så att fick man information som kunde hjälpa andra svenskar hemma (polis etc) så skickade man genast hem denna information. Jag såg flera personer som uppenbarligen tycktes tvivla på detta vilket jag gjorde en anteckning kring, själv har man ju läst så mycket hemskheter att jag bara hoppas att den svenska militära underrättelsetjänsten litar på den svenska polisen exempelvis och inte undanhåller information för att skydda sina egna institutionella intressen. Flera filmer och böcker har ju detta som huvudtema och kanske har det påverkat mig att tänka cyniskt angående detta.
Positivt var att mannen talade sig varm om att MUST tydligen höll på att förändra sig till att bli en mer öppen organisation(på tiden?), han skojade om att han nuförtiden fanns med i telefonkatalogen och jag var nog en av de få som uppskattade detta torra försök till humor. Han uttryckte även en önskan om att fler akademiker skulle prova att söka arbete hos dom och i försvarsmakten i stort, det finns ett stort behov av språkkunniga studenter samt andra akademiker som tydligen inte riktigt når fram till Universiteten.
En av de mer intressanta anekdoter han nämnde om sin tid i Kosovo var att precis utanför deras bas hade ett stort köpcentrum byggts upp. Här erkände han ärligt att de flesta på basen handlade, det intressanta var dock att allting där och antagligen själva varuhuset var tillverkat illegalt och det som såldes var nästan enbart billiga piratkopior av kläder och annat. Kanske en viktig metafor för samhället i stort? Att välja att tyst acceptera det som pågår runt omkring oss?

Trafficking och människohandel – vår tids slaveri?

Den femte föreläsaren kom från ECPAT som jag skrev om i början, Helen Karlén, generalsekreterare för ECPAT Sverige. Detta var nog den föreläsning som berörde flest människor på grund av ämnet hon skulle komma att tala om nämligen handeln med människor och framför allt då barn.
Jag har i mina resor till Bryssel fått träffa ECPAT flertalet gånger och de gör i mina ögon ett jobb som egentligen alla borde göra men de flesta väljer att undvika att ens tänka på eller fundera varför detta överhuvudtaget existerar.
Många gånger har jag blivit upprörd och blev det ännu en gång när hon frågade oss i publiken varför ca 2 miljoner barn år 2002 såldes och köptes (Enligt UNICEF). Jag visste redan svaret eftersom jag hört detta förut fast från hennes belgiska kollegor, såklart vågade ingen säga det som ALLA vet innerst inne. Nämligen att det finns en efterfrågan och det är just den som är det ENDA problemet egentligen, tystnaden i salen blev märkbar. Ingen vill känna sig skyldig till detta, ingen.
Helena beskrev det som de tre aporna, ”Hear no evil, See no evil, speak no evil”. Prostitution och människohandel är i den kriminella världen den 3:e mest lönsamma att syssla med efter vapenförsäljning och narkotikaförsäljning enligt Interpol. Hon talade varmt och tydligt om människors mörkaste drifter och förnekelsen av denna bland majoriteten av människor. Hon gick in på betydelsen av sändar-, transit- och mottgarland för människohandeln.
Även fördelen med att handla med människor eftersom de inte är en förbrukningsvara, ett barn kan utnyttjas i många år och detsamma med en ung flicka eller pojke och på så sätt skapa större vinst för de ansvariga för handeln.
Hon bad alla åhörare att läsa en bok vid namn ”Rosario är död av Maj-Gull Axelsson”. Hon nämnde några positiva utvecklingar bland annat här i Sverige där har de stora företagen som tillhandahåller internetaccess gått samman och förbjuder dagligen ca 30.000 försök bland svenskar att se barnporr på nätet i samarbete med polisen. Det finns även en hemsida att besöka för personer som vet något om konstiga hemsidor nämligen www.ecpathotline.se

Står öppenhet och integritet mot kontroll och effektiv brottsbekämpning?

Slutligen var det dags för dagens ”kändis” nämligen riksdagspersonen Thomas Bodström, tidigare justitieminister i Sverige. Han sammanfogade det som alla tidigare talare avhandlat bland annat vikten av demokratiska nationalstater att stödja och uppmuntra länder att bygga upp sina demokratiska institutioner och skapa ett fungerande rättssamhälle. Han tog även väldigt tydligt upp den enkla skillnaden mellan total frihet och totalt övervakningssamhälle och att man måste själv tänka var man själv står, hur många ”verktyg” ska polisen få för att göra sitt arbete? Telefonavlyssning, buggning mm. Han diskuterade livligt kring detta och de olika verktygen samt vilka av dessa han personligen ansåg vara nödvändiga att ge polisen i nya lagförslag.
Det framkom även smått att många andra länder ansåg att Sverige var ett ”safe-haven” för terrorister etc, en klar förenkling självklart och något som diskuterades närmare vid paneldiskussionen. Bodström var i huvuddel saklig men passade på att ge några kängor till den borgerliga regeringen och deras riksdagspersoner som inte hade nån chans att försvara sig eftersom de inte valt att närvara i detta Pax Nordica så han fick några lätta politiska poäng. Viktiga punkter var att bra brottsbekämpning ska vara rättsäker, man får acceptera nationella skillnader, exempelvis har UK inget personnummer och USA tycker det Svenska DNA-registret är kränkande. Olika rättskulturer, ska man gå mot harmonisering?

Den sista talaren var Anita Klum, generalsekreterare för Mänskliga Rättigheter-fonden i Sverige. Hon fortsatt direkt efter Thomas och sa i princip tvärt emot allt som Thomas sagt ovan. Hon tyckte inte polisen skulle få ett lättare jobb utan konkret att polisyrket skulle vara svårt, vissa verktyg de har i andra länder är för effektiva och skapar en ”spill-over”-effekt att man får mer information än den som är nödvändig och att då polisen kan bli lockad att spara på denna. Hon såg även stora problem med hur mentaliteten ändrats efter attackerna den 11:e september 2001 i USA. Detta var en väldigt viktig föreläsning, tyvärr hade många gått eftersom detta var den sista föreläsaren.
Dock var det viktigt att avsluta med hennes tal eftersom reflektionerna jag personligen fick om man la över hennes syn på verkligheten på de ovan var väldigt nyttiga. Man måste fråga sig, hur långt ska vi gå? När blir det mer skada än nytta? Anita berättade även mycket intressant information kring hennes arbete i säkerhetshetstjänst-kommissionen 1999-2002 . Kontentan av detta var väl faran att låta sig styras för mycket av realister och pragmatiker samt lyssna för mycket på institutioner(polisen etc) som alltid vill ha större budget och mer verktyg.
Åsiktsregistrering är läskigt, men nu i modern tid spars även sms-trafik i två år exempelvis, hur kan vi garantera att denna information inte används på fel sätt? Viktiga frågor som är upp till var och en att fundera kring. Det vore intressant att läsa era tankar kamrater och läsare(om jag har några)!

Paneldiskussion + frågor från publiken

Till sist var det dags för paneldiskussionen där jag direkt måste ge en riktigt fet komplimang till moderatorn för denna, Fil.Dr Jan Engberg . Han gjorde det precis som man ska i mina ögon, nämligen sade tydligt direkt från början att det var han som bestämde, man skulle ha tydliga tidsbegränsningar på sina svar. Viktigt var även att när panelens svar blev väldigt ”akademiska”(Aldrig komma till sin slutsats i princip) så gick han direkt in och förkortade utläggningarna väldigt effektivt. Han förenklade även komplicerade frågor från publiken så de blev korta och koncista(och förståeliga i vissa fall). En annan intressant sak var här också att media som valt att inte visa sin närvaro något tidigare helt plötsligt blev representerat av en person som skrek ut en fråga mitt i allt och sket fullständigt i studenter som väntat på att få sin fråga besvarad, såklart till Bodström (dom måste ju ha nåt att skriva om). Detta tyckte jag inte om och inte talade journalisten om vad han hette eller vilken tidning han representerade heller, tänkte så starkt på debatten kring Carl Bildts blogg och alla gamla journalisters rädsla inför denna när han tog plats bland alla andra normala dödliga som väntade på sin tur att få ställa en fråga. Det var några riktigt bra frågor från studenter och några längre och mer specialiserade frågor från doktorander och forskare. Det är svårt att sammanfatta debatten här men jag kan dra upp några viktiga punkter jag tyckte mig kunna urskönja;

Polisens arbete, är det ett institutionellt/organisatoriskt eller politisk beslut?

Samarbete med andra länder och nationella prioriteringar (vi har aldrig obegränsade resurser)

Sverige anses vara i många väst-länder ett ”safe-haven” för kriminella

Försvarsmakten och polisen behöver fler akademiker, sök jobb där, förändra inifrån!

I många ”u-länder” har en politiker fyra hattar, dvs han är företagare, politiker, kriminell etc.

Underrättelseinformation kontra konkreta bevis i domstol (kan man ha bevis i en sammansvärjning?)

Vilket land är bäst i världen på underrättelseverksamhet? Tydligen Storbritannien enligt flera paneldeltagare

Det finns ett problem med informationsflödet i Sverige, byråkrati eller nödvändighet för att information inte ska flöda fritt bland institutionerna?

Man måste separera skillnaden mellan människohandel och människosmuggling, människohandel är ämnad mot person och människosmuggling är ämnad mot en stat

Egna frågor

Tänkte nu snabbt nämna mina egna två frågor och svaren på dessa. Jag satt och slipade på dom redan innan det hela började så fort jag såg vilka som skulle deltaga.
Jag hade två frågor;

Fråga 1. Ämnad till representanten från MUST (Den Svenska Militära Underrättelsetjänsten)
- Beskrev att jag var väldigt positiv till att MUST börjat skicka folk för att komma och samtala med oss. Men min fråga var att denna hemlighetskultur och i viss mån ”macho”-kultur skapar en felaktig bild av vad man faktiskt gör när man jobbar i underrättelsetjänst nämligen inhämta och analysera samt sammanfatta information. Finns det inte en risk att fel typer av personer söker sig till ett sådant arbete?

Svaret var förvånansvärt personligt och rakt. MUST har förstått att man måste sakta men säkert börja ”öppna” sig inför omvärlden, representanten själv var stolt över att nu stå med i telefonkatalogen något som varit otänkbart under kalla-kriget exempelvis. Han beskrev även hur det vardagliga jobbet ser ut och att det finns en fara i att överdramatisera vad som görs där i media bland annat. Han trodde inte det existerade en macho-kultur där längre och att i princip hälften av dem som arbetade hos honom var akademiker och inte militärer. Varför MUST valt att besöka just detta Pax Nordica var till stor del pågrund av deras nya policy angående öppenhet. Min direkta tanke blir att det ska bli spännande att se om MUST kan bli mer öppet och förstå hur komplex omvärlden blivit nu när vår gamla fiende i öst knappt existerar längre och den globaliserade världen är ett faktum.

Fråga 2. Ämnad till Thord Modin och Thomas Bodström
- Dagens organiserade brottslighet är komplex, i valdebatten i det senaste valet tävlade politiker om vem skulle utbilda mest poliser dvs kvantitet över kvalitet.
Varför inte satsa på det enligt mig viktigaste, nämligen grundstenen i polisverksamheten, den enskilde polisen och införa två typer av utbildningar.
En som den är nu 2-årig polisutbildning riktad primärt mot ordningspolisen och sen införa en sekundär ingång för akademiker liknande den i USA för den Federala Polisen(FBI) där man kräver minst 4 års högskolestudier/examen för att bli antagen och sen en förkortad och extremt mer krävande utbildning på säg 1-år på de akademiska studierna mer inriktad på utredningsarbete men med inslag av praktik på ordningspolisen etc. Perfekt att anställa statsvetare, språkvetare, jurister, psykologi-studenter mm, det som efterfrågas helt enkelt.

Svaret blev betydligt mer positivt än vad jag förväntat mig, Thord Modin tyckte idéen borde införts för länge sedan och skyllde indirekt på politiker och en stel organisation. Han tyckte dock inte man skulle ha två polisutbildningar utan en längre liknande den man har nu plus en intern där man anställer akademiker med klar examen och sen lär dom bli ”underrättelsefolk”, dvs inte ger dom polisbefogenheter.

Thomas Bodström sa tydligt att han tänkt på detta ändå sedan han blivit justitieminster men att borgarna röstat ner alla förslag som socialdemokraterna lagt om att reformera polisutbildningen. Han ansåg den organiserade brottsligheten vara ett stort hot och nämnde bland annat ekobrottsmyndigheten. Men huvudproblemet låg tydligen på borgarna.

Funderingar kring de egna frågorna
Jag ser inga nackdelar med att införa två polisutbildningar, den stora nackdelen jag kan tänka mig är väl att inom polisen kan bli ett A- och ett B-lag där ordning står längst ner i hackordningen. Dock är ju ordningspolisen den viktigaste polisen och den som ska vara mest synlig. Enligt mig bör ”agenterna/utredningspolisen” eller vad man nu ska kalla dom tydligt påpeka att dom har skilda arbetsuppgifter i jämförelse med ordningspolisen. Jag tror även man kan slippa massor av onödig sidobyråkrati genom att sammankoppla en forskardel till de poliser som har en högskoleexamen i botten och på så sätt kan forska om sitt ämne men med tydlig inriktning på polisverksamhet.

Tar två exempel för de som är förvirrade som jag själv;

1. Pelle 22 år med sin gymnasieexamen har alltid velat bli polis, han söker den vanliga polisutbildningen och blir antagen till den 2-åriga utbildningen (till viss del decentraliserad) plus praktik, han börjar jobba som ordningspolis och får internutbildningar inom polisen och jobbar vidare

2. Eva 27 år, precis klar med sin kandidat-examen i psykologi dvs 3-årig högskoleutbildning, hon har även läst lite engelska vid sidan om sina psykologi-studier och ekonomi. Hon söker den s.k. ”specialpolis”-utbildningen och blir antagen. Hon utbildas intensivt under ett år i allt från bilkörning till brottsplatsundersökningar och bor på ett campus kopplat till denna centrala utbildning. Hon börjar senare jobba på rikskriminalpolisen där hon får praktisera på olika avdelningar under ett halvår bland annat på ordningspolisen och på mer specialiserade avdelningar på rikskrim. Hon får välja max tre olika ställen hon skulle vilja börja jobba på, hon vill helst jobba med brott riktade mot barn och får denna plats till stor del för sin kandidat-examen i psykologi. Hon jobbar vidare som utredare och hjälper till i svåra utredningar runt om i hela landet och i insatser utomlands.

Senare skulle man kunna tänka sig att hon vidareutbildar sig kvällstid till en master-examen i psykologi och vid ålder 37 söker en doktorandplats på polisens huvudskola där hon tidigare gick sin 1-åriga ”specialpolis”-utbildning. Hon blir antagen och doktorerar kring ”barn och bemötande inom polisen”. Hon får anställning som lärare på skolan och förmedlar sin kunskap till framtida ”specialpoliser” och vanliga poliser som vidareutbildar sig internt i detta område. Hennes doktorsstudier bedrivs exakt likadant som andra doktorander på vanliga universitets med samma vetenskapliga krav.

Hittar ni sakfel skriv gärna en kommentar så ändrar jag det.