Den 6/3-2008 var jag på en föreläsning som anordnades av Operation 1325 vid Umeå Universitet. Denna var väldigt givande och gick ut på att tre kvinnor berättade sina egna historier och vad de försökt göra för att stärka kvinnligt inflytande i deras egna länder, Israel och det ockuperade Palestina genom FN:s resolution 1325.
Det var ganska mycket av det man som statsvetare är van att höra dvs att Isarel är militarism och nationalism samtidigt som det är en liberal demokrati. Dock hade kvinnorna personliga åsikter vilket var det intressanta i kontexten. Israel är en demokrati men det är mest gamla militärer med manligt kön som bestämmer i knesset. Man involverar inte kvinnor överhuvudtaget i det politiska utan det är gamla gubbar som avskyr varandra som gör att hatet ärvs.
En av kvinnorna berättade exempelvis om att värnpliktiga soldater i Israel fått ”känslighetsträning” av staten samtidigt som man utbildas till att döda (vilket varje soldat nånstans förhoppningsvis är medveten om men de flesta förtränger). Viktigt lärdom som nämndes är också att det oftast är fattiga människor som tvingas kriga mot andra fattiga människor.
En annan berättade om när hon som liten upplevde Israels skapelse och krigen som följde, hur deras Palestinska familj fick fly från deras stora hus. När de sedan återvände så bodde där flera familjer av invandrande polska judar och alla började gråta för de förstod vansinnet allihopa, de kunde inte kasta ut dom men de var tvungna att kräva tillbaka sitt hem.
Det diskuterades om kvinnor kan stoppa deras män att gå i krig och andra former av motstånd på båda sidor. Även att man ska uppmuntra de officerare och soldater i Israel som aktivt väljer att inte tjänstgöra inom de ockuperade områdena. Men det saknas pengar och fram för allt utrymme i media.
Sen kom då möjligheterna till frågor från oss åhörare, det är då det riktigt tragiska börjar. En äldre kvinna i publiken räcker upp handen och får ordet. Istället för en fråga påbörjas en retorisk utläggning om att båda sidor i konflikten måste börja inse vansinnet i det de gör, om de skulle göra det så skulle kriget upphöra. Utläggningen fortsatte att om de skulle inse fördelarna med fred som vi gjort i Sverige och att de skulle göra som oss, satsa på utbildning och en välfärdsstat så skulle allting lösa sig. Få bort alla galningar och fundamentalister (med betoning på att de flesta var det). Jag höll på att avlida. Själv hade jag 3 frågor nedskrivna men hade ingen möjlighet att ställa någon av dom på grund av tidsbrist.
Efter föreläsningen gick jag ner och bad om ursäkt för det vi just hört, både till de som talade och de svenska tjejerna som hjälpte dom att resa runt i Sverige. Dom uppskattade min ursäkt å Sveriges vägnar och lade sedan till att sådana där ”frågor” var betydligt vanligare än vad man tror. Svensk naivitet är otroligt tragisk.
